Beskrivning
Lovikka vantar färg 114
Jag sticker dessa vantar i en nyare variation. Den har längre mudd och går upp lite längre på handleden och gör därför så att snö inte kommer ner mellan vanten och jackan. En härlig vante som har blivit mycket omtyckt.
Jag stickar med stickor nr 5 för att få täta och varma vantar. När vantarna är färdiga tvättar och kramar jag ur ordentligt. Nu är det dags att rugga dem och jag använder en liten hundkarda som är smidig att jobba med och ger ett bra resultat. Ruggar både insidan och utsidan.Jag borstar i en riktning och arbeta systematiskt. Man får ta i ganska rejält. Börja med tummen och sedan med själva handen, från toppen och nedåt mot kragen. Jag ruggar dem inte så mycket för det är olika hur kunderna vill ha dem. Det går ju att borsta mer om man vill det. Efter att vantarna torkat broderar jag dem som skall ha brodyr. En varm och skön vante som håller vätan borta.
Vanten har sitt ursprung i byn Lovikka i Pajala i Tornedalen. Upphovskvinnan var Erika Aittamaa. År 1892 gjorde hon de tjocka, tätstickade och ruggade vantarna, som kom att kallas Lovikkavantar. År 1936 berättade 70-åriga Erika i tidskriften Tornedalen hur vanten kom till. Hon spann tjockt garn och stickade riktigt tjocka och slitstarka vantar på beställning. Beställaren blev inte nöjd med vantarna. Han tyckte till och med att hon hade förstört ullen. Erika gjorde nya försök, tvättade vantarna flera gånger och kardade dem. Färggranna garner prydde kragen. Vantarna blev nu mycket omtyckta och efterfrågan blev så stor och allt fler började sticka vantar av lovikkamodell. En snodd med toffs att fästs på vantens yttersida gjordes därför att vantarna skulle kunna knytas ihop när de hängdes till tork.
Denna vante är lika omtyckt i dag som då och jag stickar på beställning. Du kan köpa den i vilken färg och storlek du vill ha både den vanliga och den nya modellen. Det finns även mössor att beställa i samma färger och med samma mönster. Jag stickar i olika modeller både med och utan tofs eftersom det är olika hur man vill ha sin mössa.
