Beskrivning
Lovikka Vantar långa skaft rosa melerade.
Lovikka vantar garn nr 117 stickade med stickor nr 5 för att få täta och varma vantar. Vantarna tvättas och kramas ur ordentligt. Nu är det dags att rugga dem. Jag använder en liten hund karda. Den är smidig att jobba med och ger ett bra resultat. Ruggar både insidan och utsidan. Hela vanten utom kragen. Jag borstar i en riktning och arbeta systematiskt. Man får ta i ganska rejält. Börja med tummen och sedan med själva handen, från toppen och nedåt mot kragen. Jag ruggar dem inte så mycket för det är olika hur kunderna vill ha dem. Det går ju att borsta mer om man vill det. Efter att vantarna torkat broderar jag dem som skall ha brodyr. En varm och skön vante som håller vätan borta.
Historia
Erika Aittamaas man August Aittamaa arbetade i skogen och familjen var fattig med många barn. För att tjäna pengar brukade Erika sticka för försäljning. En gång dån
En gång när Erika stickade ett par extra tjocka vantar gjorde hon ett misstag och vantarna blev så tjocka och stela att beställaren inte ville ha dem. Erika tvättade och borstade vantarna med en ullkarda så att de blev skönare, och lovikkavanten blev till. Detta ska ha skett år 1892.
Eftersom efterfrågan av Erikas vantar blev så stor fick hon lära ut hur de gjordes till andra som ville lära sig Sticka lovikkavantarna fick en stor betydelse som inkomstkälla för kvinnor i Tornedalen, speciellt under 1930-taletDärför omnämndes hon i folkräkningen 1930 med titeln “vantfabrikör”.
Erika Aittamaa avled 1952 vid 86 års ålder.
Vi har Erika att tacka för att det fortfarande finns Lovikka vantar.
